Varför?

Jag kan inte sova.

Jag är ensam men jag har sagt till mamma att jag klarar mig. Jag försöker och det gör vi väl alla. Men jag måste bara få något ur mig men jag vet inte hur. Det fick bli här...

Jag har tänt ljus för dig! Vart du än är hoppas och vill jag att du mår bra nu!

Jag tänker inte fylla detta inlägg med minnen osv. För minnena finns inom oss och de ska stanna där eller delas med de personer som har glädje av det.

Det viktiga är att du vet och att jag vet. Nu har du gjort din resa men den som skulle varit tillsammans med mig hann vi aldrig uppleva. Men jag har 1001 platser kvar att besöka, I promise!

8 mars 2011
Du fattas mig, du fattas oss...
Varför?