onsdag 7 mars 2012

Till Dig!

För ett år sedan väcktes jag den här natten av ett samtal från mamma. Det behövdes inte sägas så mycket, jag förstod redan när jag såg numret på displayn.

Min reskamrat. Vi skulle ha rest någonstans tillsammans men det hann vi aldrig.

Alltid. Vi var alltid i Hofterup den 18 juli. Vi hade alltid julmys med julklappsbyte till Kalle Anka. Sista julen som var som vanligt skulle vi åka till Hässleholm för att byta Heléne och Annicas julklappar för att de inte passade. Jag hade då bara haft körkort ett litet tag så jag körde. Tillsammans med min systrar guidade vi våra bägge fastrar runt i stan som inte hade varit där på typ 25 år.

Roligt hade vi tillsammans. När vi var mindre åkte vi alltid till Center Syd. Att äta på McDonalds var väldigt viktigt. När vi blev lite större åkte vi och shoppade i Malmö, Lund och Hässleholm.
Vi plockade potatis. Vi var på sportlovsaktiviteter i Landskrona. Vi tittade på Narcisser på Hovdala.

Idérik. Du kom alltid med en massa bra idéer och påhitt.

Tomt. Det känns tomt nu...

Vi binder en krans av minnen
De vackraste och finaste vi har
Vi vet att de aldrig vissnar
Hos oss är du alltid kvar

2 kommentarer:

  1. Nu fick du mig att gråta. Ett år av saknad. Det är fortfarande ofattbart att finaste Marit inte finns hos oss längre... Jag hör ofta hennes skratt, så glatt och kluckande. Usch, det är bara så sorgligt.

    SvaraRadera