...sen sist.
Avslutningen på 2012 kunde ju dock har varit bättre. Nyårsafton spenderades hemma på soffan hos mamma och pappa. Panodil var kvällens räddning. Första dagen på 2013 besökte jag vårdcentralen i Hässleholm, jo men så att, uvi och penicillin igen.
En vecka gick. På jobbet i måndags hände något som jag aldrig har varit med om innan och det var ganska obehagligt. Jag står vid kassan och pratar med Gienny och Jacob, plöstligt svartnar allt för ögonen och deras röster försvinner längre och längre bort. Jag höll på att svimma. "-Sätt dig ner, säger Gienny" och efter en liten stund så kommer allt tillbaka igen. Jag kände mig också ganska så frusen och tyckte att uvi:n gjorde sig påmind. Jag slutade kl. 14 och åkte hem.
Den senaste tiden har jag också känt att jag har blivit andfådd väldigt lätt och varit trött i benen. Så i tisdags fick jag tid hos vårdcentralen i Sösdala. Man lyssnade på mitt hjärta och lungor, mätte blodtrycket, gjorde EKG, tog urin- och blodprov. Inget fel hittades och idag kom det ett brev på posten där det stod att även alla värden var bra. Det doktorn märkte var att mitt hjärta slog lite fortare än vanligt. Hon undrade om jag var stressad och jag svarade bara "-Nej". Nu i efterhand när jag tänker på frågan så hade hon antagligen rätt. Flera personer i min närhet har sagt "-Men Maria, du ÄR stressad!" Sedan oktober har jag jobbat mer än 100% och det har varit jobbigt ibland. Nu går jag tillbaka till mitt vanliga schema och får lite fler lediga dagar. Förhoppningsvis så kommer jag och min kropp snart överens igen.
Mitt schema säger egentligen att jag ska jobba sex dagar den här veckan men imorgon har jag tagit ledigt för att göra så mycket som, ingenting.
Det är så här det ligger till i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar