Det är verkligen ingen merit. Man får ju hoppas att allting händer av en bättre orsak. Enda sen vi har varit små, mina systrar och jag, har vi farit in och ut från sjukhus. Vi har aldrig varit sjuka men nära släktingar har.
Farmor! Min snälla, pratglada och envisa farmor. Hon med alla kakorna, köttfärssåsen, kortspelen och som gillade handarbete. 1922-2004
Farfar! Min tysta men otroligt snälla farfar! Han som har lärt oss att sitta bekvämt på huk och kände mig bättre än vad jag trodde när han säger till mig "-Du har väl 'traggat' dig till det?" 1920-2007
Marit! Min häftiga, energiska och positiva faster! Hon med alla djuren, med de häftiga sakerna på ovanvåningen och besöken på Center Syd. 1951-2011
Mormor! Min glada och musikaliska mormor! Hon som skrattade högst, "svansbullarna & 'såna med papper om'" och hennes årliga luciatåg. Mamma säger att jag är lik dig! 1938-2013
Vi ses, igen!
Åh nej! Gunvor! :-( Så ledsen jag blev nu, så sorgligt...
SvaraRaderaJo, visst hade hon ett högt skratt och det var bra det, för det smittade alltid av sig. Hennes skratt var alltid fyllt av ren glädje, det var ett skratt som var alldeles underbart och som jag kommer att sakna mycket på kalasen framöver.
Usch. Jag beklagar Maria. Din mormor var en vacker människa.
Ta hand om varandra. Många kramar!